slutaren
Kamerans slutare är den lucka som öppnar sig och släpper in ljuset till filmen/sensorn. Ju längre tid slutaren är öppen (exponeringstid), desto mer ljus kommer det in. För att veta vilken slutartid som är lämplig, mäter kameran ljuset och talar om vilken slutartid som är optimal.
Slutartiderna är vanligtvis i stegen:
1--1/2--1/4--1/8--1/15--1/30--1/60--1/125--1/250--1/500--1/1000--1/2000.
Varje steg på skalan åt höger halverar ljuset som träffar filmen/sensorn. Siffran "1" i skalan betyder en sekund. 1/30 betyder således en sekund delat i trettio.(ca 3,3 hundradelar). Om slutartiden är längre än en sekund brukar det markeras med heltal t.ex. "2". Kameran kan också ha ett läge med beteckningen B. I detta läge är slutaren öppen så länge du håller nere avtryckaren.
Bländare och slutare hänger ihop som ler och långhalm. Om man ändrar den ena måste man också kompensera med den andra för att rätt ljus ska träffa filmen/sensorn. Vilken av de två man ska utgå ifrån beror lite på situationen. Vill man ha olika typer av skärpedjup är det bländaren man utgår ifrån och vill man frysa eller visa rörelse i motivet är det slutaren man utgår ifrån.
En bra tumregel när det gäller slutartiden är att om man inte fotar med stativ bör slutartiden vara snabbare än objektivets brännvidd. Det vill säga, med ett 100 mm objektiv bör man ha en slutartid på minst 1/125. Har man inte det är risken stor att man får skakningsoskärpa.
Med kort slutartid kan man frysa en rörelse och ändå få motivet skarpt, till exempel ett fallande föremål eller ett springande djur