skärpa
Som tidigare nämnts i avsnittet om bländaren, kan man med olika bländare få olika mycket skärpedjup, det vill säga hur långt in i bilden det finns skärpa från den punkt där man ställt in den. En annan sak som påverkar skärpedjupet är vilken typ av objektiv man använder. Teleobjektiv har ett kortare visuellt skärpedjup och vidvinkelobjektiv har ett längre.
Det vanligaste problemet man har med misslyckade bilder är att de inte har skärpa eller att skärpan sitter på fel ställe i bilden. Om oskärpan beror på rörelse är det antingen motivet som inte varit stilla, eller så handlar det om skakningsoskärpa, d.v.s. att slutartiden varit för lång för att man ska kunna hålla kameran helt stilla under exponeringen. Lösningen på detta problem är ofta att använda stativ eller att helt enkelt jobba med kortare slutartider (eller välja högre ISO-tal).
Osärpa är dock inte alltid av ondo. Det finns typer av oskärpa som man kan utnyttja för att skapa olika stämningar i bilden.
Rörelseoskärpa är när motivet rör sig så att det blir oskarpt fastän bakgrunden i bilden är i skarp. Genom att ha en längre slutartid och se till att kameran inte rör sig får man intrycket av rörelse i bilden och det kan göra den extra intressant, oskärpan tillför dynamik.
Följning/panorering är istället när man med kameran följer ett rörligt motiv under exponeringen. Detta gör att motivet i sig blir skarpt men att bakgrunden i bilden istället blir oskarp. Detta är ett effektivt sätt att skapa en snygg rörelseeffekt där motivet ser ut att röra sig väldigt snabbt framåt. 
Vidare till nästa avsnitt Teknik ->