grundstenarna

 

Foto - världens största hobby?

Ja, så kan det mycket väl vara. Undersökningar visar att nästan alla hushåll har tillgång till en eller flera kameror. Hur flitigt och skickligt man sedan använder dessa är ju en helt annan sak, men man kan i alla fall fastslå att kameran på ett eller annat sätt är en del av människors liv.

Människan har alltid varit intresserad av att avbilda sin verklighet på ett eller annat sätt. Redan under antiken kände man till att ljus som passerar genom ett litet hål i en vägg skapar en bild på den motsatta väggen. Detta vidareutvecklades under 1600-talet till portabla så kallade camera obscura. Steget från dessa jättepjäser som bara kunde bäras runt av ett flertal personer, till dagens små kompakta digitalkameror kan tyckas långt, men i grund och botten är det samma princip. Linsens förmåga att ge en bild och ett ljuskänsligt materials förmåga att reagera på detta ljus.

Idag finns det många typer av kameror. Kompakt- och systemkameror är dock de som används mest, och även om det fortfarande finns en hel del fotografer som fortfarande fotograferar med analoga kameror, är digitalt foto det som gäller för de flesta. Oavsett vilken kameratyp man väljer finns det dock några likheter. Alla kameror har ett kamerahus, en lins, en bländare och en slutare.

I en analog kamera skyddas den ljuskänsliga filmen från ljus inuti kamerahuset och i den digitala kameran är det istället en digital sensor som registrerar ljuset och gör om det till bildpunkter, s.k. pixlar. Kamerans bländare är ett justerbart hål som släpper in ljuset in till filmen (eller sensorn) och slutaren bestämmer sedan hur länge detta hål ska vara öppet. På en kompaktkamera sitter det ett fast objektiv monterat i kamerahuset medan systemkameran medför en möjlighet att byta objektiv och ha olika typer av linser för olika användningsområden. Linsens funktion är att bryta ljuset så att det träffar sensorn/filmen på rätt och ge bilden skärpa.

Om bländare och slutare är rätt inställda i förhållande till varandra kommer det in rätt mängd ljus i kameran under lagom lång tid. Om det kommer in för mycket ljus blir bilden överexponerad, och om det kommer in för lite blir den underexponerad.

En pedagogisk modell för att försöka förklara relationen mellan bländare och slutare följer här. I det här fallet får ljuset motsvaras av vatten, kameran motsvaras av ett litermått, bländaren av vredet på en vattenkran och slutaren ett tidtagarur.

Tänk dig att du håller litermåttet under en vattenkran. För en korrekt exponerad bild krävs det en "liter ljus", dvs det fulla litermåttet. Om du spolar med kranen helt öppen tar det tio sekunder på tidtagaruret att fylla litermåttet. Men vad händer om jag istället bara öppnar kranen till hälften och spolar under samma tid, 10 sekunder? Jo, litermåttet kommer bara att hinna fyllas till hälften när tiden tar slut. Vi får en underexponerad bild helt enkelt. Vad måste vi då göra för att fylla hela litermåttet? Vi måste så klart öka tiden. Ökar vi tiden till 20 sekunder fylls hela litermåttet med vatten och vi får en korrekt exponering. På samma sätt hänger bländaren och slutaren ihop. Om vi minskar ljusinsläppet med bländaren måste vi kompensera med att öka tiden slutaren är öppen och vice versa.

Det är viktigt att komma ihåg att kameran är ett verktyg. Visst är det bra med allehanda finesser, men det är trots allt i slutändan du som fotograf som tar bilden. En bra skrivmaskin underlättar onekligen för en författare att skriva en bok, men den är inte avgörande för om boken blir bra eller inte. När det gäller det tekniska är dock den viktigaste och mest avgörande delen på kameran dess optik, och det är också där man bör satsa merparten av sina slantar om man vill få bra bilder.

Att fotografera är att måla med ljus. Man avbildar sin verklighet för sin egen skull, och för kommande generationer. Det är ett otroligt viktigt och betydelsefullt arbete, men man ska inte glömma det absolut viktigaste. Det är otroligt kul!

--> vidare till bländaren

eller börja med att titta i ordboken ->