elljus/blixt
Vid fotografering inomhus eller vid sämre ljusförhållanden kan man använda sig av elljus av olika typer. Den vanligaste varianten är s.k. B-ljuslampor med en färgtemperatur på 3200 kelvin och en ljusstyrka i regel på ca 500W. Tillsammans med dessa lampor använder man reflektorer som fördelar ljuset och gör det jämnt. Med elljus försöker man härma solljusets karaktär och egenskaper. Nackdelen med dessa lampor är att de är stora och otympliga, drar mycket ström och alstrar mängder med värme.
I det avseendet har blixtljusen stora fördelar. De kan producera starkt ljusflöde i förhållande till sin storlek och producerar inte alls lika mycket värme. En 1200W blixt ger samma ljusflöde som 5000-10000W lampor. Nackdelen är de betydligt högre prislapparna.
Om det är finstämda nyanser man är ute efter kan man med fördel använda sig av lampor. Om det däremot är frysta rörelser och kraftigt ljussatta objekt man eftersträvar bör man välja blixt.
Om man vill börja leka lite med ljussättning kan man börja med att köpa billiga halogenlampor av typen som används som byggstrålkastare. De kostar inte alls mycket och om man diffuserar ljuset genom att hänga ett tunnare vitt tyg en bit framför lamporna kan man få ett hyfsat ljus att börja träna med. De ger ett mycket gult och varmt sken, men om man fotar i RAW-format är det enkelt att justera vitbalansen senare i datorn. Tänk bara på brandrisken på dessa lampor!! De blir väldigt heta och sätter lätt eld på t.ex tyger som kommer för nära lampan.
Röda ögon
Röda ögon är ett fenomen som uppstår när blixten sitter för nära objektivet. Man har helt enkelt fotograferat ögats närhinna genom pupillen.
Tyvärr är ju denna konstruktion i princip standard på de flesta kameror. Man kan lösa det med så kallade förblixtar som drar ihop pupillerna men det fungerar sällan bra. Det bästa är om blixten kommer upp någon decimeter eller mer från objektivet med en extern blixt. Kan man inte det kan man be motivet att inte titta rakt in i linsen.
vidare till placering ->