Gabriella och den vita springaren

Ana Petite – autumn beauty
September 26, 2013
Lite mer höstigt
October 2, 2013

Jag fotar människor. Det är min grej helt enkelt. Ibland händer det dock att det smyger sig in ett landskap eller ett djur i mina bilder. Ibland händer det till och med att jag aktivt letar upp dessa. Inte ofta, men det händer. Av en händelse såg jag en bild som Gabriella hade lagt upp på sin Instagram där hon red på en vit häst. När jag såg bilden fick jag direkt en svart/vit bild med hög kontrast i huvudet där hon satt barbacka på hästen med sitt långa hår i något slags höstlandskap. En bild som skulle symbolisera kontakten mellan människa och djur. Det där händer lite nu och då, att jag får en bildide utifrån andra bilder, konst, filmer eller musik. Oftast passerar de bara förbi och sen har jag glömt dem 10 minuter senare. Den här gången skrev jag dock direkt ett meddelande till Gabriella och frågade om hon och hästen inte hade lust att stå modell för mig. Som tur var, var både häst och ryttare villiga att ställa upp som fotoobjekt, så jag tog en tur en bit inåt landet i lördags. Vädertjänsterna hade lovat regn och rusk hela dagen och det var så nära att vi höll på att ställa in, men helt plötsligt vände det och blev strålande solsken.

28092013-_ANG6097

Vi begav oss ut på en äng i närheten av stallet och började fota. Det var lite halvkluriga ljusförhållanden och jag hade valt att inte ta med några blixtar. Jag har varit med om att hästar jag fotat tidigare har blivit ganska oroliga av vita paraplyer och softboxar, så jag valde att bara köra naturligt ljus med 70-200 mm/2.8 och min nya 200 mm/2. Dock gjorde jag världens rookiemisstag. Jag har inte hunnit vänja mig vid 200:an ännu riktigt och tror ni inte jag hade lyckats stänga av VR-omkopplaren i kameraväskan. (Och tänkte av någon anledning inte på att sökarbilden inte var stabiliserad, hade fullt upp med annat) Jag jobbade med lite väl långa slutartider för att det skulle funka bra utan VR, så en hel del bilder har antydningar till skakoskärpa. Damn it. Jaja, bilderna blev helt ok ändå och zoomar man inte in alltför mycket och pixelpeepar, funkar det fint ändå. Både hästen Herman och Gabriella gjorde ett kanonjobb som modeller och gav mig precis de bilder jag ville ha. Jag har förstått så här i efterhand att det kanske inte var världens säkraste upplägg att fota nära en vältrafikerad väg med en häst som till slut var lite less på att posera. Särskilt inte med en modell som inte satt i en sadel och var barfota bredvid väldigt stora och tunga hovar. 🙂 Men som sagt både häst och ryttare var proffs på alla sätt. Min ursprungliga ide innefattade bara svart/vita karga bilder, men när jag började jobba med bilderna tog de en liten annan vändning och blev lite mjukare/dimmigare och många i färg. Det kan ofta bli sådär. Man planerar en sak men slutar någon annanstans. Men det är ju det som är det roliga i den kreativa processen och en stor anledning till att jag skulle ha otroligt svårt att låta någon annan efterbehandla mina bilder. Den processen är en alldeles för stor del av bildskapandet för att jag ska vara bekväm med att lämna ifrån mig det.

Nåväl, så här blev bilderna till slut. Stort tack till Gabriella och hästen Herman och Gabriellas kompis som hjälpte till som assistent!

 

28092013-_ANG6146

hästfotograf Umeå 28092013-_ANG6410

fotograf Umeå hästar

28092013-_ANG6448 28092013-_ANG6466

28092013-_ANG6526 28092013-_ANG6540

28092013-_ANG6301-2