Som fotograf blir man lite miljöskadad, särskilt när man har huvudinriktningen att fota människor i olika former. Än var jag befinner mig i offentliga sammanhang, så ser jag folk jag vill prova att fota. Det kan vara på stan, i mataffären eller på krogen. Man ser intressanta drag och utseenden hela tiden. Med åren tror jag mig ha tränat upp ett hyfsat bra sinne för vem som kan funka på bild och inte. (Sen har man ju givetvis helt åt skogen fel ibland också så klart, men för det mesta stämmer “the spidey-sense”.)

Det är därför synd att jag ofta är en ganska tyst och försiktig personlighet i möte med nya människor. Det är väldigt sällan (läs nästan aldrig) som jag går från tanke till handling och faktiskt går fram och frågar folk som jag inte känner om de vill bli fotograferade. De flesta nya modeller som jag fotar är personer som istället tagit kontakt med mig på olika sätt. Det är lite synd faktiskt, för jag tror man missar en hel del guldkorn. Jag vet inte varför man är så dålig på att spontatfråga potentiella modellämnen egentligen, men det handlar väl om att man inte vill bli tagen för nåt “freak”. Tyvärr är det ju så att fotografyrket har fått rätt dåligt rykte på grund av ett fåtal rötägg.

Hur som helst, för att komma till poängen. Amr, som är den egyptiske killen nedan på bilderna är en sån där snubbe som jag såg på stan en dag och som jag faktiskt också tog kontakt med. Jag tyckte han hade intressanta ansiktsdrag och ville testa en porträttsession. Jag fick för mig att hans kindben skulle funka riktigt bra på bild. Hade jag rätt?